Industrins tjänstemän och ingenjörer lät sig luras(länk här). De "opartiska" ordförandena kom igår med ett bud som vars syfte var att splittra den enade front facken hade i avtalsrörelsen. Unionen och Sveriges Ingenjörer högg som en svulten 1,5 kg gädda och lämnade arbetarna i sticket.
– "Det är mycket som har varit väldigt, väldigt svårt i årets avtalsförhandlingar och som fortfarande är svårt. Men vi har kommit fram till att det här är ett bra avtal för våra medlemmar", säger Cecilia Fahlberg, Unionens förbundordförande.
Hon ser dock fram emot fortsatt samarbete med LO-facken, men just nu är det stora skillnader mellan de olika grupperna beroende på att det går olika bra för olika sektorer.
Det är ju prima facklig retorik, om mina behov tillfredsställs kan de andra klara sig själva. Att mina behov tillfredsställs på deras bekostnad finns det ingen anledning att reflektera över.
Det gemensamma krav om kontroll på nyttjandet av bemanningsföretag försvann mot 2,6 procent i plånboken. Det är ju klart att det är knappast tjänstemän och ingenjörer som ersätts med bemanningsarbetskraft!
Att budet innehöll en säkring av medel för kompetensutveckling kan behövas, de kan ju skicka sina förhandlare på en kurs i facklig solidaritet!
lördag 20 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Medlarna visar sitt riktiga ansikte
De opartiska ordförandena i industriförhandlingarna bekänner färg när de ger ett förslag till tjänstemän och arbetsgivare, men lämnar arbetare utanför. Förslaget innebär enligt artikel i SVD(länk här) en 18 månaders avtalsperiod med en löneökning på 2,6 procent(1,73/år) samt garantier om kompetensutveckling.
Att erbjuda tjänstemännen en högre nivå än vad arbetsgivarna ansåg möjligt initialt, vilket var 2,0 procent på 18 månader, är ett försök att vinna dessa. Talet om kompetensutveckling passar också tjänstemännens syn på sitt arbete. Detta görs så klart för att spräcka solidariteten på arbetstagarsidan, så opartiska var de ordförandena!
Om tjänstemännen får 2,6 procent, hur mycket blir det då kvar till arbetarna av de 2,0 procent arbetsgivarna kunde tänka sig?
Att arbetsgivarna inom industri en längre tid satt i system att använda bemanningsföretag för att kringgå LAS, är väl känt. Facken gick initialt in i förhandlingarna med dels ett lönekrav, men också ett krav om att omöjliggöra detta fusk. Det handlar om rättssäkerhet och trygghet på arbetsmarknaden, två saker som arbetsgivaren vill försämra för att ge arbetare som är tysta och bugar snällt med keps i hand.
Att medlarna väljer sida och fjäskar för tjänstemännen på arbetarnas bekostnad måste stoppas. Tjänstemannafacken måste visa solidaritet, båda grupper är arbetstagare.
Eftersom denna förhandling ska sätta märke på resten av avtalsrörelsen är det av största vikt att även andra fack stödjer arbetarna och säger sin mening om medlarnas agerande. Annars bävar LR:r för hur det kommer att låta från SKL-håll i avtalsrörelsen för lärare. De har redan börjat försöka slå split mellan lärarkategorier och jämför ofta olika ämnen som exempel på differentierad arbetsbörda. Kom ihåg bevekelsegrunden för arbetsgivarens vilja att differentiera arbetstagarna!!!
Att erbjuda tjänstemännen en högre nivå än vad arbetsgivarna ansåg möjligt initialt, vilket var 2,0 procent på 18 månader, är ett försök att vinna dessa. Talet om kompetensutveckling passar också tjänstemännens syn på sitt arbete. Detta görs så klart för att spräcka solidariteten på arbetstagarsidan, så opartiska var de ordförandena!
Om tjänstemännen får 2,6 procent, hur mycket blir det då kvar till arbetarna av de 2,0 procent arbetsgivarna kunde tänka sig?
Att arbetsgivarna inom industri en längre tid satt i system att använda bemanningsföretag för att kringgå LAS, är väl känt. Facken gick initialt in i förhandlingarna med dels ett lönekrav, men också ett krav om att omöjliggöra detta fusk. Det handlar om rättssäkerhet och trygghet på arbetsmarknaden, två saker som arbetsgivaren vill försämra för att ge arbetare som är tysta och bugar snällt med keps i hand.
Att medlarna väljer sida och fjäskar för tjänstemännen på arbetarnas bekostnad måste stoppas. Tjänstemannafacken måste visa solidaritet, båda grupper är arbetstagare.
Eftersom denna förhandling ska sätta märke på resten av avtalsrörelsen är det av största vikt att även andra fack stödjer arbetarna och säger sin mening om medlarnas agerande. Annars bävar LR:r för hur det kommer att låta från SKL-håll i avtalsrörelsen för lärare. De har redan börjat försöka slå split mellan lärarkategorier och jämför ofta olika ämnen som exempel på differentierad arbetsbörda. Kom ihåg bevekelsegrunden för arbetsgivarens vilja att differentiera arbetstagarna!!!
måndag 15 mars 2010
Bättre 200 skolchefer på DN debatt, än en i handen!
I en debattartikel i DN (länk här) kräver c:a 200 skolchefer att lärarnas arbetstidsavtal ska förändras. De säger moderniseras, men vi vet att de vill kringskära individens möjlighet att förfoga över arbetstiden. Frågan är varför vill de minska arbetstiden de veckor eleverna är i skolan och istället förlägga den på lov och ferier?
Den "framstående" friskolan som används som idealbild i artikeln har på en del ställen genomfört 40-timmars arbetsvecka, vilket resulterat i att lärare där får så mycket plustid under terminerna att de vid elevernas lov "tvingas" ta ut ledighet som påminner om arbetstidsavtalet som ska skrotas. Att välja övertidsersättning är inte framkomligt då övertid mycket sällan har medgivits.
Om man läser lösryckta citat eller enstaka debattartiklar är det lätt förledas och tro att det är genuin välvilja om landets kunskapsnivå som är anledningen till skolchefers och rektorers vilja att detaljstyra lärares arbete. Dock bör man ha hela bilden klar för sig innan man tror något.
Sedan avregleringen av lärares undervisningsskyldighet har tiden för undervisning inom lärares arbetstid ökat. Dessutom har en massa andra arbetsuppgifter tillkommit, samt kringpersonal som elevvård, vaktmästare, skolbibliotekarier och SYV har minskat i antal. Alla dessa åtgärder har haft ekonomiska förtecken, dvs. gjorts av besparingsskäl.
Det har sedan 1994 pratats om att lärare måste finna nya arbetssätt för att möta de nya kunskapskraven i skolan och samhället, det enda som skett är att lärare har fått mindre tid för huvuduppdraget och relativ lönesänkning. Detta har av en enig lärarkår tolkats som att skolchefer och rektorer är inkompetenta och inte förstår att leda en kunskapsintensiv verksamhet. Därför ställer nu lärarna genom sina fackliga företrädare krav på reglering av undervisningsuttaget för varje enskild lärare, med andra ord stopp på rovdriften. Lärarna förväntar sig ett avtal som omintetgör rektorers möjlighet att sälja ut kvalitet mot "att hålla" budget.
Skolcheferna i artikeln väljer en annan väg, de vill ha ännu större möjlighet att pressa in undervisning i lärares arbetsdag. Det är nämligen det yttersta syftet med att ha lärarna bundna till skollokalerna 40 timmar/vecka istället för 35 som idag. Att förberedelse och efterarbete läggs till varje undervisningstimme och tillsammans bildas 45 timmar/vecka finns ingen förståelse för. Att kvaliteten på undervisningen blir sämre om mindre tid finns för detta kringarbete bryr de sig inte om(måste man tolka det som).
Varför vill de sänka kvaliteten i den svenska skolan, kan man fråga sig?
LR:r har inget entydigt svar att ge, men en förklaring kommer säkert ur att kommunen är en konstruktion som historiskt har ett socialt uppdrag. Då blir uppdraget i skolan snarare att tillse barnpassning än kunskapsförmedling. En annan förklaring är den förhärskande neoliberaliseringen av arbetsmarknaden där en villkorsförsämring är ett av medlen för att urholka arbetstagarnas kamplust, vilket ofrånkomligen leder till billigare arbetskraft.
Den "framstående" friskolan som används som idealbild i artikeln har på en del ställen genomfört 40-timmars arbetsvecka, vilket resulterat i att lärare där får så mycket plustid under terminerna att de vid elevernas lov "tvingas" ta ut ledighet som påminner om arbetstidsavtalet som ska skrotas. Att välja övertidsersättning är inte framkomligt då övertid mycket sällan har medgivits.
Om man läser lösryckta citat eller enstaka debattartiklar är det lätt förledas och tro att det är genuin välvilja om landets kunskapsnivå som är anledningen till skolchefers och rektorers vilja att detaljstyra lärares arbete. Dock bör man ha hela bilden klar för sig innan man tror något.
Sedan avregleringen av lärares undervisningsskyldighet har tiden för undervisning inom lärares arbetstid ökat. Dessutom har en massa andra arbetsuppgifter tillkommit, samt kringpersonal som elevvård, vaktmästare, skolbibliotekarier och SYV har minskat i antal. Alla dessa åtgärder har haft ekonomiska förtecken, dvs. gjorts av besparingsskäl.
Det har sedan 1994 pratats om att lärare måste finna nya arbetssätt för att möta de nya kunskapskraven i skolan och samhället, det enda som skett är att lärare har fått mindre tid för huvuduppdraget och relativ lönesänkning. Detta har av en enig lärarkår tolkats som att skolchefer och rektorer är inkompetenta och inte förstår att leda en kunskapsintensiv verksamhet. Därför ställer nu lärarna genom sina fackliga företrädare krav på reglering av undervisningsuttaget för varje enskild lärare, med andra ord stopp på rovdriften. Lärarna förväntar sig ett avtal som omintetgör rektorers möjlighet att sälja ut kvalitet mot "att hålla" budget.
Skolcheferna i artikeln väljer en annan väg, de vill ha ännu större möjlighet att pressa in undervisning i lärares arbetsdag. Det är nämligen det yttersta syftet med att ha lärarna bundna till skollokalerna 40 timmar/vecka istället för 35 som idag. Att förberedelse och efterarbete läggs till varje undervisningstimme och tillsammans bildas 45 timmar/vecka finns ingen förståelse för. Att kvaliteten på undervisningen blir sämre om mindre tid finns för detta kringarbete bryr de sig inte om(måste man tolka det som).
Varför vill de sänka kvaliteten i den svenska skolan, kan man fråga sig?
LR:r har inget entydigt svar att ge, men en förklaring kommer säkert ur att kommunen är en konstruktion som historiskt har ett socialt uppdrag. Då blir uppdraget i skolan snarare att tillse barnpassning än kunskapsförmedling. En annan förklaring är den förhärskande neoliberaliseringen av arbetsmarknaden där en villkorsförsämring är ett av medlen för att urholka arbetstagarnas kamplust, vilket ofrånkomligen leder till billigare arbetskraft.
lördag 13 mars 2010
Prioritering är svaret, sa Bull!
Läser i UNT(länk här) att lokala politiska företrädare har en väldigt naiv syn på skolverkligheten.
De får frågor om vad de tänker sig för åtgärder mot den dåliga arbetsmiljön för lärdomsstadens elever. Utfrågade politiker är Cecilia Fors(M) samt Bengt Sandblad(S). Det har varit en längre artikelserie om den dåliga arbetsmiljön i stadens skolor, bl.a. har elever uttryckt ovilja att använda toaletterna som är för skitiga. Det har även konstaterats att skolor med egen anställd städare får bättre betyg av eleverna än skolor med utleasad städning(privata städbolag).
De får frågan om skolans rektorer, som har ansvar för städningen, får tillräckligt med pengar?
Svaren förskräcker. Moderaten svarar: "Ja, absolut. Jag tror inte pengarna är avgörande för arbetsmiljöproblemen, det är en prioriteringsfråga.". Även sossen svajar betänkligt han tycker visserligen att de generellt får för lite pengar,"men självklart är det också en prioriteringsfråga.".
Det är alltså den här typen av intelligens som sätter de ekonomiska ramarna för skolan i lärdomsstaden. Vilka verksamheter tycker dessa genier att rektor ska prioritera bort? Kan hända lite undervisning eller elevvård? Varför inte SYV?
Att inte koppla den ökade arbetsbördan för lärare och skolpersonal till snävare ekonomiska ramar för skolan är ignorant. Ökat krav på prioritering i snävare ekonomisk ram gynnar knappast kvaliteten. Det är nu kanske inte kvalitet som är dessa personers vilja med skolan, men elever, föräldrar och lärare vill ha hög kvalitet i skolan.
En fortsatt diskussion om anställd personal kontra leasad ger kanhända en förklaringsmodell till varför skolan går kräftgång när det gäller resultat.
Ett upphandlingssystem som går ut på att välja det billigaste alternativet resulterar i aktörer som får lägga sig så lågt i anbud, att de inte har råd med kvalitet. De måste, för att kunna gå runt, antingen ha så många uppdrag att de inte hinner utföra dem alternativt ha okvalificerad personal anställd med för lite tid. Att bedöma aktör efter kvalitet tillåts, i bästa fall, efter anbudstidens utgång(minst 1 år) då man kan byta leverantör om man är missnöjd. Dock görs då en ny upphandling vilket ger en ny aktör med lägst kostnad!
Detta förfarande gör att skolan kan kringgå de anställningsskyddslagar som finns och som skulle innebära en större kostnad för skolan.
Det leder diskussionen till den ekonomiska styrningen av skolan. Där mer ska utföras på mindre tid(pengar). Där lärarna inte ska få ha några hål(tid för förberedelse, planering, dokumentation) i sina undervisningsscheman, utan varje sådant ska fyllas med undervisning(tid med elever). Denna syn på maximering av verksamheten är direkt tagen från de ekonomiska idéer som styr upphandlingsivern. Desto billigare, desto bättre.
Självklart måste lokala Uppsalapolitiker som andra inse att kvalitet kostar och ansvaret ligger hos den som betalar!
Inte någon annanstans!
De får frågor om vad de tänker sig för åtgärder mot den dåliga arbetsmiljön för lärdomsstadens elever. Utfrågade politiker är Cecilia Fors(M) samt Bengt Sandblad(S). Det har varit en längre artikelserie om den dåliga arbetsmiljön i stadens skolor, bl.a. har elever uttryckt ovilja att använda toaletterna som är för skitiga. Det har även konstaterats att skolor med egen anställd städare får bättre betyg av eleverna än skolor med utleasad städning(privata städbolag).
De får frågan om skolans rektorer, som har ansvar för städningen, får tillräckligt med pengar?
Svaren förskräcker. Moderaten svarar: "Ja, absolut. Jag tror inte pengarna är avgörande för arbetsmiljöproblemen, det är en prioriteringsfråga.". Även sossen svajar betänkligt han tycker visserligen att de generellt får för lite pengar,"men självklart är det också en prioriteringsfråga.".
Det är alltså den här typen av intelligens som sätter de ekonomiska ramarna för skolan i lärdomsstaden. Vilka verksamheter tycker dessa genier att rektor ska prioritera bort? Kan hända lite undervisning eller elevvård? Varför inte SYV?
Att inte koppla den ökade arbetsbördan för lärare och skolpersonal till snävare ekonomiska ramar för skolan är ignorant. Ökat krav på prioritering i snävare ekonomisk ram gynnar knappast kvaliteten. Det är nu kanske inte kvalitet som är dessa personers vilja med skolan, men elever, föräldrar och lärare vill ha hög kvalitet i skolan.
En fortsatt diskussion om anställd personal kontra leasad ger kanhända en förklaringsmodell till varför skolan går kräftgång när det gäller resultat.
Ett upphandlingssystem som går ut på att välja det billigaste alternativet resulterar i aktörer som får lägga sig så lågt i anbud, att de inte har råd med kvalitet. De måste, för att kunna gå runt, antingen ha så många uppdrag att de inte hinner utföra dem alternativt ha okvalificerad personal anställd med för lite tid. Att bedöma aktör efter kvalitet tillåts, i bästa fall, efter anbudstidens utgång(minst 1 år) då man kan byta leverantör om man är missnöjd. Dock görs då en ny upphandling vilket ger en ny aktör med lägst kostnad!
Detta förfarande gör att skolan kan kringgå de anställningsskyddslagar som finns och som skulle innebära en större kostnad för skolan.
Det leder diskussionen till den ekonomiska styrningen av skolan. Där mer ska utföras på mindre tid(pengar). Där lärarna inte ska få ha några hål(tid för förberedelse, planering, dokumentation) i sina undervisningsscheman, utan varje sådant ska fyllas med undervisning(tid med elever). Denna syn på maximering av verksamheten är direkt tagen från de ekonomiska idéer som styr upphandlingsivern. Desto billigare, desto bättre.
Självklart måste lokala Uppsalapolitiker som andra inse att kvalitet kostar och ansvaret ligger hos den som betalar!
Inte någon annanstans!
onsdag 3 mars 2010
SKL redovisar positiva resultat 07-09, vad fick lärarna?
Sveriges kommuner gör återigen ett resultat(+10,8 mdkr) enligt de preliminära siffror som redovisas av SCB idag(länk här). Likaledes görs resultat för de två tidigare åren(+ 22 resp. + 6,2 mdkr).
Resultaträkning för kommunerna 2007–2009, miljarder kronor
| | 2007 | 2008 | 2009 |
|---|---|---|---|
| Verksamhetens intäkter | 105,0 | 107,4 | 109,8 |
| Verksamhetens kostnader | -454,8 | -476,6 | -485,0 |
| Avskrivningar | -14,5 | -15,2 | -15,7 |
| Verksamhetens nettokostnader | -364,3 | -384,4 | -390,9 |
| Skatteintäkter | 314,9 | 330,6 | 336,4 |
| Utjämningssystemet och generella statliga bidrag | 55,7 | 58,2 | 61,1 |
| Finansiella intäkter | 12,4 | 13,6 | 12,0 |
| Finansiella kostnader | -8,6 | -11,0 | -6,9 |
| Resultat före extraordinära poster | 10,1 | 7,0 | 11,7 |
| Extraordinära intäkter | 13,9 | 1,1 | 0,6 |
| Extraordinära kostnader | -2,0 | -1,9 | -1,5 |
| Årets resultat | 22,0 | 6,2 | 10,8 |
Alltså samma tid som lärarnas avtal har sträckt sig, vilket garanterade en hissnande löneökning på sammanlagt 10.2 procent över tre år. Det vill säga c:a 3,4 procent per år. Dessa siffror framkom i förhandling efter mycken vånda hos SKL, hur skulle deras stackars medlemskommuner ha råd?
Ja, råd hade de! Till och med mer än råd, det blev överskott!! De 10, 2 procenten ingår ju i denna sammanställning.
Är det inte lustigt att i dessa tre löneförhandlingar sa min kommun att de inte hade råd med några extra satsningar för att höja lärares lönenivå, er kommun sa förmodligen samma sak?
Nu är dessa siffror preliminära. det fattas fyra(4) kommuner i sammanställningen samt några enstaka poster. Dock är det så att såvida inte dessa fyra kommuner redovisar ett minus på 39 miljarder kronor så har arbetsgivaren haft råd, och SKL fel.
-och ingenting annat!!!
Mer tid för varje elev
Har fått LRs skrift "Mer tid för varje elev, inte mindre tid för alla elever" i händerna och kan utläsa ett lovande anslag. Lärarna vill utveckla skolan, arbetsgivaren vill spara pengar!
Kan det vara så att LR håller på att radikaliseras? Ska de i fortsättningen driva arbetstagarpolitik mot den förhärskande neoliberalismen på arbetsmarknaden?
Man kan ju hoppas, men då måste det belysas klarare vilka strategier arbetsgivaren har att suga ut arbetstagaren. I skriften konstateras det endast att arbetsgivaren vill spara pengar, det är för snällt. Arbetsgivaren vill minimera kostnaderna på arbetstagarens bekostnad.
Strategier för detta:
LR:r inväntar en skrift med detta innehåll!
Kan det vara så att LR håller på att radikaliseras? Ska de i fortsättningen driva arbetstagarpolitik mot den förhärskande neoliberalismen på arbetsmarknaden?
Man kan ju hoppas, men då måste det belysas klarare vilka strategier arbetsgivaren har att suga ut arbetstagaren. I skriften konstateras det endast att arbetsgivaren vill spara pengar, det är för snällt. Arbetsgivaren vill minimera kostnaderna på arbetstagarens bekostnad.
Strategier för detta:
- Försämrade kollektivavtal
- Urholka den fackliga legitimiteten
- Fler undervisningstimmar per lärare
- Större undervisningsgrupper
- Tillsätter inga vikarier
- Låt arbetstagarna själva arbeta in frånvaro(sjuk-, föräldra-, osv..)
- Överlåt det egentliga kvalitetsansvaret till den enskilde läraren
- Osv.
LR:r inväntar en skrift med detta innehåll!
måndag 1 mars 2010
Bästa läraren, var och vem?
Lyssnade på P1, på hemväg från jobbet. Den "bästa" matematikläraren intervjuades(hade fått ngn utnämning), han arbetade på ett El-gymnasium i Malmö inriktning data. Har inte kollat om det var ett fri-gymnasium, som ni vet är El med data-inriktning det mest lukrativa(i vinstintresse) programmet att erbjuda. Han hade blivit utsedd för att han fick många av el-eleverna att bli intresserade av matematik, även av vidare studier.
Han berättade lite om sina tekniker och han verkade uppriktig och motiverad. Han fick frågan om varför det var så låga resultat i matematik i den svenska skolan. Svaret blev intressant, han menade att det säkert grundades i tidiga år. Reportern frågade genast om lärarna inte gjorde sitt jobb där, men han problematiserade det i två led. Dels menade han att de gjorde sitt jobb i den utsträckning de hade möjlighet att göra det. Han påpekade att stora undervisningsgrupper minskar möjligheten till goda resultat. Dels menade han att de som arbetar med matematikundervisning i de lägre åldrarna inte hade matematik som främsta intresse.
LR:r tror att det är en så god analys som någon annan! Att resursen är för liten minskar möjligheten till individualisering av insatser och utveckling. Det andra problemet är att de som ser matematik som "sitt" ämne inte hamnar som lärare i grundskolans lägre stadier.
Hur ska vi få rätt resurs till skolan? Samt hur ska vi få rätt lärare i rätt undervisningssituation?
Ja, ni ser ju var det här hamnar.
Först måste alltså uppdraget regleras så att kvalitet säkras, det innebär att inte bara måste undervisningsuppdraget begränsas för varje lärare utan antalet elever får inte heller vara för många. Kan det vara så att det inte bara är läraren som måste "förnya" sitt arbetssätt, utan även arbetsgivarna måste se över sin finansieringspolicy? Kan vara så att vissa nyckelämnen kanske behöver två lärare per undervisningsgrupp. Kan arbetsgivaren tänka nytt, har de råd med det?
För det andra tenderar lärare med djupa ämneskunskaper hamna i gymnasieskola eller högskola/universitet. Därför måste lärares status och lön höjas på alla nivåer, hur ska vi annars få specialister som undervisar i de lägre stadierna? Kanske måste arbetsgivarna köpa kompetens inte bara barnpassning, har de råd med det?
Återigen villkor och lön, för en bättre skola.
Han berättade lite om sina tekniker och han verkade uppriktig och motiverad. Han fick frågan om varför det var så låga resultat i matematik i den svenska skolan. Svaret blev intressant, han menade att det säkert grundades i tidiga år. Reportern frågade genast om lärarna inte gjorde sitt jobb där, men han problematiserade det i två led. Dels menade han att de gjorde sitt jobb i den utsträckning de hade möjlighet att göra det. Han påpekade att stora undervisningsgrupper minskar möjligheten till goda resultat. Dels menade han att de som arbetar med matematikundervisning i de lägre åldrarna inte hade matematik som främsta intresse.
LR:r tror att det är en så god analys som någon annan! Att resursen är för liten minskar möjligheten till individualisering av insatser och utveckling. Det andra problemet är att de som ser matematik som "sitt" ämne inte hamnar som lärare i grundskolans lägre stadier.
Hur ska vi få rätt resurs till skolan? Samt hur ska vi få rätt lärare i rätt undervisningssituation?
Ja, ni ser ju var det här hamnar.
Först måste alltså uppdraget regleras så att kvalitet säkras, det innebär att inte bara måste undervisningsuppdraget begränsas för varje lärare utan antalet elever får inte heller vara för många. Kan det vara så att det inte bara är läraren som måste "förnya" sitt arbetssätt, utan även arbetsgivarna måste se över sin finansieringspolicy? Kan vara så att vissa nyckelämnen kanske behöver två lärare per undervisningsgrupp. Kan arbetsgivaren tänka nytt, har de råd med det?
För det andra tenderar lärare med djupa ämneskunskaper hamna i gymnasieskola eller högskola/universitet. Därför måste lärares status och lön höjas på alla nivåer, hur ska vi annars få specialister som undervisar i de lägre stadierna? Kanske måste arbetsgivarna köpa kompetens inte bara barnpassning, har de råd med det?
Återigen villkor och lön, för en bättre skola.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
