-Sablar i morgon har jag utvecklingssamtal, jag måste förbereda mig!.En vanlig söndagskväll i folkhemmet. Hon förbereder sig genom att fylla i ett styrkort samt ett gammalt som hon ska utvärdera. Nu arbetar hon i landstinget, men liknelserna är nog inte främmande för övriga arbetskategorier med individuell och differentierad lön. Detta förbannade ok av prestationslön!
Styrkortet innehåller en massa mål för verksamheten, som man utan att vara för konspiratorisk kan utläsas som ekonomiska "förbättringar". Dvs. lever hon upp till målet att öka den numerära produktionen, sitter hon mer i telefon och konsulterar, listar hon mer patienter till vårdcentralen? Om hon utvecklar sin kompetens, utför bättre behandlingar, leder mer patienter rätt har en mycket undanskymd plats i detta styrkort.
Själv tillbringar jag mina dagar i skolvärlden, där min rektor jagar mig med frågan
-Har du bokat tid för utvecklingssamtal än?Varvid jag svarar
-Eh, nej!Hon fortsätter
-Du måste ha ett utvecklingssamtal!Jag replikerar
-Eh, nej.Därefter försöker jag hålla mig undan.
Frågan är såklart varför jag behöver detta samtal?
Jag utför mitt arbete på ett kvalitativt sätt, den utveckling jag behöver är ämnesdidaktisk, den utveckling arbetsgivaren vill ha är ekonomisk. Vi har ingen möjlighet att komma överens.
Den ordning vi har med prestationslön, där utvecklingssamtal ska synka arbetstagares mål med verksamhetens(arbetsgivarens). För att sedan följas upp med ett lönesamtal där de "gemensamma" målen utvärderas utifrån individuell uppfyllnad.
Jag vill påstå att arbetsgivarens ingång är att påvisa dålig "måluppfyllelse" utifrån dessa mål för att kunna hålla löneanspråk inom budgetram. Alternativt att sätta mål som detroniserar självbild och utvecklingspotential genom en målbild som inte går ihop med den verklighet som vi i arbetar inom. Allt för att hålla tillbaka arbetsgivarens lönekostnad över tid. Detta system säger till och med våra spjut inom facket är inget att göra åt utan förhärskande på hela arbetsmarknaden.
Jag bävar!
