Avtalslöshet

I slutskedet av lärarnas avtalsrörelse förra hösten var medlarnas slutbud uppe för omröstning i LRs förbundsråd, likaledes i lärarförbundets repskap. Hos LR var tonen bekymmersam, visserligen hade vi inte fått mycket att hänga i julgranen men vi erbjöds åtminstone 4,2% år ett av fem. Det som basunerades ut från talarstolen var hur farligt det vore för oss(lärare) att vara avtalslösa. Inga av våra förmåner skulle gå att uppnå i nya förhandlingar, arbetsgivaren skulle skrota allt. Dessutom skulle vi bli av med retroaktiviteten, dvs. vår eventuella lönökning från april-december. Det var många självsäkra bedömmare av hur det kommer att bli, undrar vad emperin var i dessa framtidsutsikter? Det kan ju inte påstås vara en situation vi befunnit oss i förut!

Nu har årets avtalsrörelse inom industrin gått in i avtalslöshet, då arbetstagarsidan avvisat medlarnas slutbud på 6,6% på tre år. (SvD/naringsliv) Likaså är danska lärare i konflikt då arbetsgivaren vill ta bort alla hinder för att utöka undervisningstiden maximalt. (SR/nyheter)

Nu måste man ju ömka för de stackars industriarbetarna och de danska lärarna, vet de inte att de förlorar allt på detta. Att de saknar denna vetskap beror antagligen på att vi(LR) inte lyckats förmedla den. Våra tjänstemän måste naturligtvis ringa upp LO-borgen och förklara för dem hur man bygger avtal utan att riskera arbetstagarnas villkor. Även de danska kollegorna bör tas i upptuktelse. Var ska detta sluta?

På något annat sätt kan man inte tolka dessa personers agerande vid vår avtalsrörelse i höstas!

Utvecklingssamtal

Det är frugan som säger

-Sablar i morgon har jag utvecklingssamtal, jag måste förbereda mig!.
 

En vanlig söndagskväll i folkhemmet. Hon förbereder sig genom att fylla i ett styrkort samt ett gammalt som hon ska utvärdera. Nu arbetar hon i landstinget, men liknelserna är nog inte främmande för övriga arbetskategorier med individuell och differentierad lön. Detta förbannade ok av prestationslön!

Styrkortet innehåller en massa mål för verksamheten, som man utan att vara för konspiratorisk kan utläsas som ekonomiska "förbättringar". Dvs. lever hon upp till målet att öka den numerära produktionen, sitter hon mer i telefon och konsulterar, listar hon mer patienter till vårdcentralen? Om hon utvecklar sin kompetens, utför bättre behandlingar, leder mer patienter rätt har en mycket undanskymd plats i detta styrkort.

Själv tillbringar jag mina dagar i skolvärlden, där min rektor jagar mig med frågan

-Har du bokat tid för utvecklingssamtal än?
 

Varvid jag svarar

-Eh, nej!

Hon fortsätter

-Du måste ha ett utvecklingssamtal!

Jag replikerar

-Eh, nej.
 

 Därefter försöker jag hålla mig undan.

Frågan är såklart varför jag behöver detta samtal?
Jag utför mitt arbete på ett kvalitativt sätt, den utveckling jag behöver är ämnesdidaktisk, den utveckling arbetsgivaren vill ha är ekonomisk. Vi har ingen möjlighet att komma överens.

Den ordning vi har med prestationslön, där utvecklingssamtal ska synka arbetstagares mål med verksamhetens(arbetsgivarens). För att sedan följas upp med ett lönesamtal där de "gemensamma" målen utvärderas utifrån individuell uppfyllnad.

Jag vill påstå att arbetsgivarens ingång är att påvisa dålig "måluppfyllelse" utifrån dessa mål för att kunna hålla löneanspråk inom budgetram. Alternativt att sätta mål som detroniserar självbild och utvecklingspotential genom en målbild som inte går ihop med den verklighet som vi i arbetar inom. Allt för att hålla tillbaka arbetsgivarens lönekostnad över tid. Detta system säger till och med våra spjut inom facket är inget att göra åt utan förhärskande på hela arbetsmarknaden.

Jag bävar!