Avtalslöshet

I slutskedet av lärarnas avtalsrörelse förra hösten var medlarnas slutbud uppe för omröstning i LRs förbundsråd, likaledes i lärarförbundets repskap. Hos LR var tonen bekymmersam, visserligen hade vi inte fått mycket att hänga i julgranen men vi erbjöds åtminstone 4,2% år ett av fem. Det som basunerades ut från talarstolen var hur farligt det vore för oss(lärare) att vara avtalslösa. Inga av våra förmåner skulle gå att uppnå i nya förhandlingar, arbetsgivaren skulle skrota allt. Dessutom skulle vi bli av med retroaktiviteten, dvs. vår eventuella lönökning från april-december. Det var många självsäkra bedömmare av hur det kommer att bli, undrar vad emperin var i dessa framtidsutsikter? Det kan ju inte påstås vara en situation vi befunnit oss i förut!

Nu har årets avtalsrörelse inom industrin gått in i avtalslöshet, då arbetstagarsidan avvisat medlarnas slutbud på 6,6% på tre år. (SvD/naringsliv) Likaså är danska lärare i konflikt då arbetsgivaren vill ta bort alla hinder för att utöka undervisningstiden maximalt. (SR/nyheter)

Nu måste man ju ömka för de stackars industriarbetarna och de danska lärarna, vet de inte att de förlorar allt på detta. Att de saknar denna vetskap beror antagligen på att vi(LR) inte lyckats förmedla den. Våra tjänstemän måste naturligtvis ringa upp LO-borgen och förklara för dem hur man bygger avtal utan att riskera arbetstagarnas villkor. Även de danska kollegorna bör tas i upptuktelse. Var ska detta sluta?

På något annat sätt kan man inte tolka dessa personers agerande vid vår avtalsrörelse i höstas!

Utvecklingssamtal

Det är frugan som säger

-Sablar i morgon har jag utvecklingssamtal, jag måste förbereda mig!.
 

En vanlig söndagskväll i folkhemmet. Hon förbereder sig genom att fylla i ett styrkort samt ett gammalt som hon ska utvärdera. Nu arbetar hon i landstinget, men liknelserna är nog inte främmande för övriga arbetskategorier med individuell och differentierad lön. Detta förbannade ok av prestationslön!

Styrkortet innehåller en massa mål för verksamheten, som man utan att vara för konspiratorisk kan utläsas som ekonomiska "förbättringar". Dvs. lever hon upp till målet att öka den numerära produktionen, sitter hon mer i telefon och konsulterar, listar hon mer patienter till vårdcentralen? Om hon utvecklar sin kompetens, utför bättre behandlingar, leder mer patienter rätt har en mycket undanskymd plats i detta styrkort.

Själv tillbringar jag mina dagar i skolvärlden, där min rektor jagar mig med frågan

-Har du bokat tid för utvecklingssamtal än?
 

Varvid jag svarar

-Eh, nej!

Hon fortsätter

-Du måste ha ett utvecklingssamtal!

Jag replikerar

-Eh, nej.
 

 Därefter försöker jag hålla mig undan.

Frågan är såklart varför jag behöver detta samtal?
Jag utför mitt arbete på ett kvalitativt sätt, den utveckling jag behöver är ämnesdidaktisk, den utveckling arbetsgivaren vill ha är ekonomisk. Vi har ingen möjlighet att komma överens.

Den ordning vi har med prestationslön, där utvecklingssamtal ska synka arbetstagares mål med verksamhetens(arbetsgivarens). För att sedan följas upp med ett lönesamtal där de "gemensamma" målen utvärderas utifrån individuell uppfyllnad.

Jag vill påstå att arbetsgivarens ingång är att påvisa dålig "måluppfyllelse" utifrån dessa mål för att kunna hålla löneanspråk inom budgetram. Alternativt att sätta mål som detroniserar självbild och utvecklingspotential genom en målbild som inte går ihop med den verklighet som vi i arbetar inom. Allt för att hålla tillbaka arbetsgivarens lönekostnad över tid. Detta system säger till och med våra spjut inom facket är inget att göra åt utan förhärskande på hela arbetsmarknaden.

Jag bävar!

Replik på Mats Edmans krönika i Dagens Samhälle: Lärarnas lönekrav kostar 39 miljarder.

Det är klart att Mats Edman vill provocera i sin krönika, men han tar några genvägar och landar följaktligen ganska fel. Det första man kan konstatera är att han intresserar sig bara för den sortens kvalitet som de gör som benämner sig VD:ar, nämligen den ekonomiska. Efter att ha genomlevt en yrkeskarriär som till stor del legat under kommunaliseringens och friskolereformens årtionden vill jag nog påstå att ekonomistyrning har väldigt lite med kunskapskvalitet att göra. Vidare påstår han att Kunskapsskolan är effektivare baserat på betygssnitt(meritvärde) utan att problematisera validiteten i satta betyg. Som ni ser är grunden för resonemanget ganska svajigt.

Ett problem Mats Edman stöter på när han presenterar lärartätheten vid kommunal skola respektive Kunskapsskolan är att det borde innebära att lärarlönen är så mycket högre för lärare inom Kunskapsskolan. Så är nu inte fallet snarare är lönekostnaden för friskolor om inte likvärdigt så lägre än i kommunal skola, vilket förmodligen kan förklaras av den höga andelen outbildade lärare inom friskolan. Det leder oss osökt tillbaka till den ovan diskuterade betygsvaliditeten. Kan man säga att en skola presterar bättre resultat grundat på betygssnitt(meritvärde) om samma skola har färre utbildade lärare som satt dessa betyg? Är det kunskaps- eller ekonomisk kvalitet?

Att det skulle kosta 39 mdkr att höja lärares lön med 10 000 skr är något även Ingela Gardner Sundström brukar anföra som ett hinder. Själva kostnaden har jag inget att anföra emot, däremot att det skulle vara ett hinder. För det första säger inte LR att det ska ske vid en löneöversyn, vilket kostnadsförslaget antyder, utan att det är ett mål som ska påbörjas vid denna löneöversyn(2012). För det andra för att sätta 39 mdkr i perspektiv vill jag presentera lite siffror från SKLs redovisade resultat för Sveriges samlade kommuner 2006-2010(2011 har inte kommit ut ännu):

1. Resultaträkning för kommuner 2006–2010, miljarder kronor
1. Profit and loss statement for municipalities 2006–2010, SEK billions
	2006	2007	2008	2009	2010
Verksamhetens intäkter	104,2	105	107,4	110,1	113,7
Verksamhetens kostnader	-433,2	-454,8	-476,6	-486,8	-505,4
Avskrivningar	-14,3	-14,5	-15,2	-15,7	-16,5
Verksamhetens nettokostnader	-343,3	-364,3	-384,4	-392,4	-408,2
Kommunalskatteintäkter	302,4	314,9	330,6	336,3	342,5
Utjämningssystemen o generella statliga bidrag	50,4	55,7	58,2	61,5	76,2
Finansiella intäkter	10,6	12,4	13,6	12,1	10,1
Finansiella kostnader	-6,7	-8,6	-11	-6,9	-6
Resultat före extraordinära poster	13,4	10,1	7	10,6	14,6
Extraordinära intäkter	9,3	13,9	1,1	0,1	1,2
Extraordinära kostnader	-3,3	-2	-1,9	i.u.	-1,5
Årets resultat	19,4	22	6,2	10,7	14,3

Tabellen är hämtad från SCBs rapport, "Kommunernas och landstingens resultat 2010". Noterbart är att dessa siffror inte berör landstingens resultat utan enbart kommunernas.
Det tabellen visar är att Sveriges kommuner gör ett resultat i tiotals miljardklassen varje år, detta är efter alla utgifter såsom kostnader för ersättning till friskolor, betalning av pensionsskulder osv.. Det innebär att varje utbildningsförvaltning borde de åren haft x miljoner större utrymme, exempelvis hade 2010 års resultat inneburit att varje kommun i Sverige skulle fått ett tillskott på 49 mnkr. Då är inte friskolornas vinster prospekterade, de presterar också goda resultat som bekant. Att då hävda, likt LR, att det finns utrymme att höja lärarlönerna avsevärt(om än inte med 10 000 skr i brådrasket) utan att sänka kvaliteten eller antalet utbildade/kompetenta lärare är inte att "stå på stationen och vinka av tåget" snarare tvärtom.

/LRradicals

Individuell lönesättning-arbetsgivarens marknad

Om löneverktyget används som det ska, är det tänkt att det ska leda till kvalitetshöjning. Det borde innebära att lönekostnaden ska öka för arbetsgivaren(del av budget alltså, inte i kronor då även en piggelin blir dyrare över tid). Om lönekostnaden inte ökar har arbetsledningen misslyckats att motivera och målstyra arbetstagarna till bättre resultat(!). Det är knappast så att arbetstagarna besitter en kollektiv oförmåga till kvalitetshöjning, det måste brista på någon annan nivå. Kanske är verktyget oförmöget att verka kvalitetshöjande, eller det mer troliga användarna(arbetsgivarna) saknar erforderlig kompetens att använda det.

Har blivit citerad på en kamrats blogg vilket är trevligt. Han tar upp lönesystemets avigsidor för kollektivet, ovan försöker jag sätta lyktan på en annan aspekt.
Frågan blir i min aspekt om lönekostnaden har ökat över tid för kommunen, eller är den en lika stor del som för 10 år sedan? Kanske har den t.o.m. minskat!
Jag har ställt frågan till SCB vi får se om jag får ngt användbart svar, tycker nog att det kan vara intressant.

Rektor med civilkurage!

Denna rektor är värd all respekt!(länk) Han säger upp sig vid sittande bord, där rektorsgruppen får beskrivet de besparingar som ska göras nästa år. Han kan inte försvara att skolan inte klarar att leva upp till skollagen och ge svaga elever den hjälp de behöver.

Nu hade ju denna rektor medel eller social situation som medgav denna handling, det är ju inte alla förunnat att kunna säga upp sig!

Men, jag kan ändå inte släppa tanken att denna rektor tar ställning för verksamhetens kvalitet och därigenom så hamnar han på den sida av skranket som vi står. Alltså vi som är kritiska till kommunernas ekonomistyrning av skolan, som har inneburit en maximal kostnadsbantning av verksamheten. Det som har inneburit att lärare får mindre tid till undervisningsarbetet och istället arbetar mer med andra uppgifter.

Om fler rektorer, inte kanske sa upp sig, men kunde hålla med oss i att ekonomistyrningen motverkar kvaliteten i skolan. Om vi fick stöd av den yrkesgruppen också kanske kommunens politiker skulle förstå hur de dränerar skolan.

Men, det är ju klart för det krävs det ju rektorer med civilkurage, som ovan! Det kanske är en utopisk tanke!

Tänk om man tecknat in stålarna!

Radicals har tidigare redogjort för kommunernas goda finanser, åtminstone för perioden 2006-10. Länk här.
Noteras bör är att dessa resultat är kommunernas resultat. Det är inte SKLs samlade resultat, landstingen står utanför dessa siffror.

Nåväl, konspiratorisk som man är så kan jag inte undgå att fundera varför tecknas inte dessa pengar in? Varför budgeteras för ett överskott i kommunal budget?

Om man roar sig med att fördela 2010 års resultat 14,3 mdkr per kommun, så får man 49 310 344,83 kr. Det innebär att varje kommun skulle ha kunnat tillföra sina utbildnings- och skolförvaltningar c:a 49,3 mkr budgetåret 2010.

Är det någon som tror att resultaten i skolan skulle ha förbättrats 2010 med en sådan fördelning av resurserna?

Om man sedan betänker att de positiva resultaten har minst pågått sedan 2006, så kan man ju bara tänka sig vilken skola vi skulle ha idag om man fördelade tillgångarna i stället för att budgetera för vinst!

Kommunens utlägg för skola och utbildning 1993-2009

I den verklighet jag befinner mig är det inte ovanligt att kommunföreträdare säger att skolan är en dyr utgiftspost i kommunen, de brukar också säga att det är en ökande kostnad. Så jag tänkte att det där tar vi och kollar lite på.
Nu är ju inte SCB:s data på deras hemsida den lättaste att ta åt sig, men jag hittade lite siffror och ämnar redovisa dem här.

Till att börja med så har kostnaden för skola/utbildning ökat över tid.















Detta är kostnaden i mdkr, som såklart har ökat!

Däremot om man kollar kostnaden som del av budget blir bilden lite annorlunda. Jag roade mig med att ta fram utbildningens del av totalbudgeten på kommunsektorn, de siffror jag fann var konsumtionsutgiften för utbildning.



Då ser man inte riktigt samma dramatiska ökning. Snarare en marginell minskning.

Om man fortsätter och kollar utbildningens del i kommunsektorns totala investeringsbudget får man följande diagram.



Samma där inte direkt en kostnadsökning om man ser det som en del av budget.

Att tolka dessa siffror är svårt då det för en lekman är svårt att förstå vad kommunsektorns konsumtionsutgifter innebär, exempelvis. Här skulle ngn på LRs kansli som sitter hela dagarna med analyser kunna gå in och reda ut begreppen lite!