Var in på en sida för skoldebatt(länk) och debatterade ett inlägg om hur fackanslutna lärare tänker!!!
Jag dristade mig att länka till denna blogg för att påvisa att det finns fackanslutna lärare som inte är nöjda. Döm om min förvåning när två av deras mest frekventa debattörer(Sven E Borg och Trött) hävdar att de läst bloggen men tycker att den försvarar LRs politik. Hur kan man läsa denna blogg utan att inse att den är kritisk?
Trött där sken det igenom en viss diskrepans i vad problemet med arbetsförhållandena för lärare beror på. Han verkar mest ha en "dold" agenda mot fackligt arbete
Sven E Borg hade till en början endast tillmälen och upprepning av sitt mantra att komma med, kan det möjligen vara en "dold" agenda där också.
Lustigt att dessa två får dominera denna diskussionssajt då det ibland dyker upp mer sansade debattörer där!
måndag 24 maj 2010
fredag 21 maj 2010
2010 års avtalsrörelse blev en regression
Den avtalsrörelse alla bävade för, den som omfattade de flesta arbetsföra i landet. Allt från byggnadsarbetare till lärare. Hur gick det?
Samlat kan sägas att arbetstagarna förlorade, vissa grupper mer än andra. Vad gällde frågan?
Först är ju såklart avtalslängden, där vill arbetsgivaren ha sifferlösa rullande avtal utan slutdatum. Facken vill ha löneökningsgarantier och begränsad tid, för att kunna omförhandla. Trenden i år är relativt låg ökningstakt pga krisen. Samt två års avtal.
Det som inte sägs medialt och av facken själva är de villkorsvinster arbetsgivaren gör! Allt från diverse möjligheter att kringgå LAS med bemanningsföretagen, fast det var en stor fråga för facken. En bransch fick som krav att arbetsgivaren "diskuterar" behovet på arbetsplatsen innan det är fritt fram att skita i återanställningsplikt och välja bemanningsföretag!!!
En annan bransch(mig själv närstående) hade arbetstagarkravet att begränsa undervisningsuttaget för att slippa vara ekonomiska regulatorer åt arbetsgivaren. Där fick istället arbetsgivaren igenom att det ska vara legio att köpa individuella arbetstagare till sämre villkor, med en riktad löneökning. Detta i en bransch där alla redan jobbar för mycket och lönen är gräsligt låg! Gissa om de kommer att lyckas! Hur kommer diskussionen i nästa avtalsförhandling se ut när det gäller lärares arbetsvillkor???
Samlat kan sägas att arbetstagarna förlorade, vissa grupper mer än andra. Vad gällde frågan?
Först är ju såklart avtalslängden, där vill arbetsgivaren ha sifferlösa rullande avtal utan slutdatum. Facken vill ha löneökningsgarantier och begränsad tid, för att kunna omförhandla. Trenden i år är relativt låg ökningstakt pga krisen. Samt två års avtal.
Det som inte sägs medialt och av facken själva är de villkorsvinster arbetsgivaren gör! Allt från diverse möjligheter att kringgå LAS med bemanningsföretagen, fast det var en stor fråga för facken. En bransch fick som krav att arbetsgivaren "diskuterar" behovet på arbetsplatsen innan det är fritt fram att skita i återanställningsplikt och välja bemanningsföretag!!!
En annan bransch(mig själv närstående) hade arbetstagarkravet att begränsa undervisningsuttaget för att slippa vara ekonomiska regulatorer åt arbetsgivaren. Där fick istället arbetsgivaren igenom att det ska vara legio att köpa individuella arbetstagare till sämre villkor, med en riktad löneökning. Detta i en bransch där alla redan jobbar för mycket och lönen är gräsligt låg! Gissa om de kommer att lyckas! Hur kommer diskussionen i nästa avtalsförhandling se ut när det gäller lärares arbetsvillkor???
fredag 7 maj 2010
Läraravtal som "ger mer"
Så blev det ett avtal för lärarna!
De båda lärarfacken är glada att bilaga M med ferietjänsten finns kvar! Att det blev 3,5 procents löneökning över 25 månader, anser de ligga i nivå med vad som var görligt.
LRs ordförande Metta Fjelkner säger att striden stod om ferietjänst eller ej(länk). Att hon trodde att SKL i förstone använde skrämseltaktik med att i media kräva semestertjänster för lärare, som svar på lärarnas yrkande om begränsad undervisning och säkring av planeringstid, men sedan förstod att det var allvar(!). LRr antar att SKL menade allvar från första stund.
SKL har redan fått igenom ett lönesystem som innebär att det som belönas vid lönesättning är produktivitet, lojalitet och förmågan och talangen att "ställa upp". Vad vi vet är att det betyder flera elever i varje klass, fler undervisningstimmar per lärare, att inte klaga när resursen/kvaliteten sjunker samt att i arbetslaget "täcka" all korttidsfrånvaro.
Att Skl inte nöjer sig med att via lön "tvinga" lärare att jobba ihjäl sig är antagligen beroende på att lärare som kollektiv lyckas stå emot, tack vare bilaga M. Därför måste denna bastion naturligtvis skjutas i sank, hur göra det?
Det görs genom att splittra lärarna så att en del själva "väljer" att arbeta under andra villkor än bilaga M. Att erbjuda en individuell ersättning för att lokalt skriva bort sina villkor är inget annat än antifacklig verksamhet. Detta avtal kommer att hamna i historien över neoliberalismens taktik att nedmontera arbetarvillkor.
Syftet är samma som med löneavtalet, förmera elevantal och undervisningstid per lärare.
De båda lärarfacken är glada att bilaga M med ferietjänsten finns kvar! Att det blev 3,5 procents löneökning över 25 månader, anser de ligga i nivå med vad som var görligt.
LRs ordförande Metta Fjelkner säger att striden stod om ferietjänst eller ej(länk). Att hon trodde att SKL i förstone använde skrämseltaktik med att i media kräva semestertjänster för lärare, som svar på lärarnas yrkande om begränsad undervisning och säkring av planeringstid, men sedan förstod att det var allvar(!). LRr antar att SKL menade allvar från första stund.
SKL har redan fått igenom ett lönesystem som innebär att det som belönas vid lönesättning är produktivitet, lojalitet och förmågan och talangen att "ställa upp". Vad vi vet är att det betyder flera elever i varje klass, fler undervisningstimmar per lärare, att inte klaga när resursen/kvaliteten sjunker samt att i arbetslaget "täcka" all korttidsfrånvaro.
Att Skl inte nöjer sig med att via lön "tvinga" lärare att jobba ihjäl sig är antagligen beroende på att lärare som kollektiv lyckas stå emot, tack vare bilaga M. Därför måste denna bastion naturligtvis skjutas i sank, hur göra det?
Det görs genom att splittra lärarna så att en del själva "väljer" att arbeta under andra villkor än bilaga M. Att erbjuda en individuell ersättning för att lokalt skriva bort sina villkor är inget annat än antifacklig verksamhet. Detta avtal kommer att hamna i historien över neoliberalismens taktik att nedmontera arbetarvillkor.
Syftet är samma som med löneavtalet, förmera elevantal och undervisningstid per lärare.
lördag 20 mars 2010
Vilket märke blev det från industriavtalet? -Splittring!
Industrins tjänstemän och ingenjörer lät sig luras(länk här). De "opartiska" ordförandena kom igår med ett bud som vars syfte var att splittra den enade front facken hade i avtalsrörelsen. Unionen och Sveriges Ingenjörer högg som en svulten 1,5 kg gädda och lämnade arbetarna i sticket.
– "Det är mycket som har varit väldigt, väldigt svårt i årets avtalsförhandlingar och som fortfarande är svårt. Men vi har kommit fram till att det här är ett bra avtal för våra medlemmar", säger Cecilia Fahlberg, Unionens förbundordförande.
Hon ser dock fram emot fortsatt samarbete med LO-facken, men just nu är det stora skillnader mellan de olika grupperna beroende på att det går olika bra för olika sektorer.
Det är ju prima facklig retorik, om mina behov tillfredsställs kan de andra klara sig själva. Att mina behov tillfredsställs på deras bekostnad finns det ingen anledning att reflektera över.
Det gemensamma krav om kontroll på nyttjandet av bemanningsföretag försvann mot 2,6 procent i plånboken. Det är ju klart att det är knappast tjänstemän och ingenjörer som ersätts med bemanningsarbetskraft!
Att budet innehöll en säkring av medel för kompetensutveckling kan behövas, de kan ju skicka sina förhandlare på en kurs i facklig solidaritet!
– "Det är mycket som har varit väldigt, väldigt svårt i årets avtalsförhandlingar och som fortfarande är svårt. Men vi har kommit fram till att det här är ett bra avtal för våra medlemmar", säger Cecilia Fahlberg, Unionens förbundordförande.
Hon ser dock fram emot fortsatt samarbete med LO-facken, men just nu är det stora skillnader mellan de olika grupperna beroende på att det går olika bra för olika sektorer.
Det är ju prima facklig retorik, om mina behov tillfredsställs kan de andra klara sig själva. Att mina behov tillfredsställs på deras bekostnad finns det ingen anledning att reflektera över.
Det gemensamma krav om kontroll på nyttjandet av bemanningsföretag försvann mot 2,6 procent i plånboken. Det är ju klart att det är knappast tjänstemän och ingenjörer som ersätts med bemanningsarbetskraft!
Att budet innehöll en säkring av medel för kompetensutveckling kan behövas, de kan ju skicka sina förhandlare på en kurs i facklig solidaritet!
fredag 19 mars 2010
Medlarna visar sitt riktiga ansikte
De opartiska ordförandena i industriförhandlingarna bekänner färg när de ger ett förslag till tjänstemän och arbetsgivare, men lämnar arbetare utanför. Förslaget innebär enligt artikel i SVD(länk här) en 18 månaders avtalsperiod med en löneökning på 2,6 procent(1,73/år) samt garantier om kompetensutveckling.
Att erbjuda tjänstemännen en högre nivå än vad arbetsgivarna ansåg möjligt initialt, vilket var 2,0 procent på 18 månader, är ett försök att vinna dessa. Talet om kompetensutveckling passar också tjänstemännens syn på sitt arbete. Detta görs så klart för att spräcka solidariteten på arbetstagarsidan, så opartiska var de ordförandena!
Om tjänstemännen får 2,6 procent, hur mycket blir det då kvar till arbetarna av de 2,0 procent arbetsgivarna kunde tänka sig?
Att arbetsgivarna inom industri en längre tid satt i system att använda bemanningsföretag för att kringgå LAS, är väl känt. Facken gick initialt in i förhandlingarna med dels ett lönekrav, men också ett krav om att omöjliggöra detta fusk. Det handlar om rättssäkerhet och trygghet på arbetsmarknaden, två saker som arbetsgivaren vill försämra för att ge arbetare som är tysta och bugar snällt med keps i hand.
Att medlarna väljer sida och fjäskar för tjänstemännen på arbetarnas bekostnad måste stoppas. Tjänstemannafacken måste visa solidaritet, båda grupper är arbetstagare.
Eftersom denna förhandling ska sätta märke på resten av avtalsrörelsen är det av största vikt att även andra fack stödjer arbetarna och säger sin mening om medlarnas agerande. Annars bävar LR:r för hur det kommer att låta från SKL-håll i avtalsrörelsen för lärare. De har redan börjat försöka slå split mellan lärarkategorier och jämför ofta olika ämnen som exempel på differentierad arbetsbörda. Kom ihåg bevekelsegrunden för arbetsgivarens vilja att differentiera arbetstagarna!!!
Att erbjuda tjänstemännen en högre nivå än vad arbetsgivarna ansåg möjligt initialt, vilket var 2,0 procent på 18 månader, är ett försök att vinna dessa. Talet om kompetensutveckling passar också tjänstemännens syn på sitt arbete. Detta görs så klart för att spräcka solidariteten på arbetstagarsidan, så opartiska var de ordförandena!
Om tjänstemännen får 2,6 procent, hur mycket blir det då kvar till arbetarna av de 2,0 procent arbetsgivarna kunde tänka sig?
Att arbetsgivarna inom industri en längre tid satt i system att använda bemanningsföretag för att kringgå LAS, är väl känt. Facken gick initialt in i förhandlingarna med dels ett lönekrav, men också ett krav om att omöjliggöra detta fusk. Det handlar om rättssäkerhet och trygghet på arbetsmarknaden, två saker som arbetsgivaren vill försämra för att ge arbetare som är tysta och bugar snällt med keps i hand.
Att medlarna väljer sida och fjäskar för tjänstemännen på arbetarnas bekostnad måste stoppas. Tjänstemannafacken måste visa solidaritet, båda grupper är arbetstagare.
Eftersom denna förhandling ska sätta märke på resten av avtalsrörelsen är det av största vikt att även andra fack stödjer arbetarna och säger sin mening om medlarnas agerande. Annars bävar LR:r för hur det kommer att låta från SKL-håll i avtalsrörelsen för lärare. De har redan börjat försöka slå split mellan lärarkategorier och jämför ofta olika ämnen som exempel på differentierad arbetsbörda. Kom ihåg bevekelsegrunden för arbetsgivarens vilja att differentiera arbetstagarna!!!
måndag 15 mars 2010
Bättre 200 skolchefer på DN debatt, än en i handen!
I en debattartikel i DN (länk här) kräver c:a 200 skolchefer att lärarnas arbetstidsavtal ska förändras. De säger moderniseras, men vi vet att de vill kringskära individens möjlighet att förfoga över arbetstiden. Frågan är varför vill de minska arbetstiden de veckor eleverna är i skolan och istället förlägga den på lov och ferier?
Den "framstående" friskolan som används som idealbild i artikeln har på en del ställen genomfört 40-timmars arbetsvecka, vilket resulterat i att lärare där får så mycket plustid under terminerna att de vid elevernas lov "tvingas" ta ut ledighet som påminner om arbetstidsavtalet som ska skrotas. Att välja övertidsersättning är inte framkomligt då övertid mycket sällan har medgivits.
Om man läser lösryckta citat eller enstaka debattartiklar är det lätt förledas och tro att det är genuin välvilja om landets kunskapsnivå som är anledningen till skolchefers och rektorers vilja att detaljstyra lärares arbete. Dock bör man ha hela bilden klar för sig innan man tror något.
Sedan avregleringen av lärares undervisningsskyldighet har tiden för undervisning inom lärares arbetstid ökat. Dessutom har en massa andra arbetsuppgifter tillkommit, samt kringpersonal som elevvård, vaktmästare, skolbibliotekarier och SYV har minskat i antal. Alla dessa åtgärder har haft ekonomiska förtecken, dvs. gjorts av besparingsskäl.
Det har sedan 1994 pratats om att lärare måste finna nya arbetssätt för att möta de nya kunskapskraven i skolan och samhället, det enda som skett är att lärare har fått mindre tid för huvuduppdraget och relativ lönesänkning. Detta har av en enig lärarkår tolkats som att skolchefer och rektorer är inkompetenta och inte förstår att leda en kunskapsintensiv verksamhet. Därför ställer nu lärarna genom sina fackliga företrädare krav på reglering av undervisningsuttaget för varje enskild lärare, med andra ord stopp på rovdriften. Lärarna förväntar sig ett avtal som omintetgör rektorers möjlighet att sälja ut kvalitet mot "att hålla" budget.
Skolcheferna i artikeln väljer en annan väg, de vill ha ännu större möjlighet att pressa in undervisning i lärares arbetsdag. Det är nämligen det yttersta syftet med att ha lärarna bundna till skollokalerna 40 timmar/vecka istället för 35 som idag. Att förberedelse och efterarbete läggs till varje undervisningstimme och tillsammans bildas 45 timmar/vecka finns ingen förståelse för. Att kvaliteten på undervisningen blir sämre om mindre tid finns för detta kringarbete bryr de sig inte om(måste man tolka det som).
Varför vill de sänka kvaliteten i den svenska skolan, kan man fråga sig?
LR:r har inget entydigt svar att ge, men en förklaring kommer säkert ur att kommunen är en konstruktion som historiskt har ett socialt uppdrag. Då blir uppdraget i skolan snarare att tillse barnpassning än kunskapsförmedling. En annan förklaring är den förhärskande neoliberaliseringen av arbetsmarknaden där en villkorsförsämring är ett av medlen för att urholka arbetstagarnas kamplust, vilket ofrånkomligen leder till billigare arbetskraft.
Den "framstående" friskolan som används som idealbild i artikeln har på en del ställen genomfört 40-timmars arbetsvecka, vilket resulterat i att lärare där får så mycket plustid under terminerna att de vid elevernas lov "tvingas" ta ut ledighet som påminner om arbetstidsavtalet som ska skrotas. Att välja övertidsersättning är inte framkomligt då övertid mycket sällan har medgivits.
Om man läser lösryckta citat eller enstaka debattartiklar är det lätt förledas och tro att det är genuin välvilja om landets kunskapsnivå som är anledningen till skolchefers och rektorers vilja att detaljstyra lärares arbete. Dock bör man ha hela bilden klar för sig innan man tror något.
Sedan avregleringen av lärares undervisningsskyldighet har tiden för undervisning inom lärares arbetstid ökat. Dessutom har en massa andra arbetsuppgifter tillkommit, samt kringpersonal som elevvård, vaktmästare, skolbibliotekarier och SYV har minskat i antal. Alla dessa åtgärder har haft ekonomiska förtecken, dvs. gjorts av besparingsskäl.
Det har sedan 1994 pratats om att lärare måste finna nya arbetssätt för att möta de nya kunskapskraven i skolan och samhället, det enda som skett är att lärare har fått mindre tid för huvuduppdraget och relativ lönesänkning. Detta har av en enig lärarkår tolkats som att skolchefer och rektorer är inkompetenta och inte förstår att leda en kunskapsintensiv verksamhet. Därför ställer nu lärarna genom sina fackliga företrädare krav på reglering av undervisningsuttaget för varje enskild lärare, med andra ord stopp på rovdriften. Lärarna förväntar sig ett avtal som omintetgör rektorers möjlighet att sälja ut kvalitet mot "att hålla" budget.
Skolcheferna i artikeln väljer en annan väg, de vill ha ännu större möjlighet att pressa in undervisning i lärares arbetsdag. Det är nämligen det yttersta syftet med att ha lärarna bundna till skollokalerna 40 timmar/vecka istället för 35 som idag. Att förberedelse och efterarbete läggs till varje undervisningstimme och tillsammans bildas 45 timmar/vecka finns ingen förståelse för. Att kvaliteten på undervisningen blir sämre om mindre tid finns för detta kringarbete bryr de sig inte om(måste man tolka det som).
Varför vill de sänka kvaliteten i den svenska skolan, kan man fråga sig?
LR:r har inget entydigt svar att ge, men en förklaring kommer säkert ur att kommunen är en konstruktion som historiskt har ett socialt uppdrag. Då blir uppdraget i skolan snarare att tillse barnpassning än kunskapsförmedling. En annan förklaring är den förhärskande neoliberaliseringen av arbetsmarknaden där en villkorsförsämring är ett av medlen för att urholka arbetstagarnas kamplust, vilket ofrånkomligen leder till billigare arbetskraft.
lördag 13 mars 2010
Prioritering är svaret, sa Bull!
Läser i UNT(länk här) att lokala politiska företrädare har en väldigt naiv syn på skolverkligheten.
De får frågor om vad de tänker sig för åtgärder mot den dåliga arbetsmiljön för lärdomsstadens elever. Utfrågade politiker är Cecilia Fors(M) samt Bengt Sandblad(S). Det har varit en längre artikelserie om den dåliga arbetsmiljön i stadens skolor, bl.a. har elever uttryckt ovilja att använda toaletterna som är för skitiga. Det har även konstaterats att skolor med egen anställd städare får bättre betyg av eleverna än skolor med utleasad städning(privata städbolag).
De får frågan om skolans rektorer, som har ansvar för städningen, får tillräckligt med pengar?
Svaren förskräcker. Moderaten svarar: "Ja, absolut. Jag tror inte pengarna är avgörande för arbetsmiljöproblemen, det är en prioriteringsfråga.". Även sossen svajar betänkligt han tycker visserligen att de generellt får för lite pengar,"men självklart är det också en prioriteringsfråga.".
Det är alltså den här typen av intelligens som sätter de ekonomiska ramarna för skolan i lärdomsstaden. Vilka verksamheter tycker dessa genier att rektor ska prioritera bort? Kan hända lite undervisning eller elevvård? Varför inte SYV?
Att inte koppla den ökade arbetsbördan för lärare och skolpersonal till snävare ekonomiska ramar för skolan är ignorant. Ökat krav på prioritering i snävare ekonomisk ram gynnar knappast kvaliteten. Det är nu kanske inte kvalitet som är dessa personers vilja med skolan, men elever, föräldrar och lärare vill ha hög kvalitet i skolan.
En fortsatt diskussion om anställd personal kontra leasad ger kanhända en förklaringsmodell till varför skolan går kräftgång när det gäller resultat.
Ett upphandlingssystem som går ut på att välja det billigaste alternativet resulterar i aktörer som får lägga sig så lågt i anbud, att de inte har råd med kvalitet. De måste, för att kunna gå runt, antingen ha så många uppdrag att de inte hinner utföra dem alternativt ha okvalificerad personal anställd med för lite tid. Att bedöma aktör efter kvalitet tillåts, i bästa fall, efter anbudstidens utgång(minst 1 år) då man kan byta leverantör om man är missnöjd. Dock görs då en ny upphandling vilket ger en ny aktör med lägst kostnad!
Detta förfarande gör att skolan kan kringgå de anställningsskyddslagar som finns och som skulle innebära en större kostnad för skolan.
Det leder diskussionen till den ekonomiska styrningen av skolan. Där mer ska utföras på mindre tid(pengar). Där lärarna inte ska få ha några hål(tid för förberedelse, planering, dokumentation) i sina undervisningsscheman, utan varje sådant ska fyllas med undervisning(tid med elever). Denna syn på maximering av verksamheten är direkt tagen från de ekonomiska idéer som styr upphandlingsivern. Desto billigare, desto bättre.
Självklart måste lokala Uppsalapolitiker som andra inse att kvalitet kostar och ansvaret ligger hos den som betalar!
Inte någon annanstans!
De får frågor om vad de tänker sig för åtgärder mot den dåliga arbetsmiljön för lärdomsstadens elever. Utfrågade politiker är Cecilia Fors(M) samt Bengt Sandblad(S). Det har varit en längre artikelserie om den dåliga arbetsmiljön i stadens skolor, bl.a. har elever uttryckt ovilja att använda toaletterna som är för skitiga. Det har även konstaterats att skolor med egen anställd städare får bättre betyg av eleverna än skolor med utleasad städning(privata städbolag).
De får frågan om skolans rektorer, som har ansvar för städningen, får tillräckligt med pengar?
Svaren förskräcker. Moderaten svarar: "Ja, absolut. Jag tror inte pengarna är avgörande för arbetsmiljöproblemen, det är en prioriteringsfråga.". Även sossen svajar betänkligt han tycker visserligen att de generellt får för lite pengar,"men självklart är det också en prioriteringsfråga.".
Det är alltså den här typen av intelligens som sätter de ekonomiska ramarna för skolan i lärdomsstaden. Vilka verksamheter tycker dessa genier att rektor ska prioritera bort? Kan hända lite undervisning eller elevvård? Varför inte SYV?
Att inte koppla den ökade arbetsbördan för lärare och skolpersonal till snävare ekonomiska ramar för skolan är ignorant. Ökat krav på prioritering i snävare ekonomisk ram gynnar knappast kvaliteten. Det är nu kanske inte kvalitet som är dessa personers vilja med skolan, men elever, föräldrar och lärare vill ha hög kvalitet i skolan.
En fortsatt diskussion om anställd personal kontra leasad ger kanhända en förklaringsmodell till varför skolan går kräftgång när det gäller resultat.
Ett upphandlingssystem som går ut på att välja det billigaste alternativet resulterar i aktörer som får lägga sig så lågt i anbud, att de inte har råd med kvalitet. De måste, för att kunna gå runt, antingen ha så många uppdrag att de inte hinner utföra dem alternativt ha okvalificerad personal anställd med för lite tid. Att bedöma aktör efter kvalitet tillåts, i bästa fall, efter anbudstidens utgång(minst 1 år) då man kan byta leverantör om man är missnöjd. Dock görs då en ny upphandling vilket ger en ny aktör med lägst kostnad!
Detta förfarande gör att skolan kan kringgå de anställningsskyddslagar som finns och som skulle innebära en större kostnad för skolan.
Det leder diskussionen till den ekonomiska styrningen av skolan. Där mer ska utföras på mindre tid(pengar). Där lärarna inte ska få ha några hål(tid för förberedelse, planering, dokumentation) i sina undervisningsscheman, utan varje sådant ska fyllas med undervisning(tid med elever). Denna syn på maximering av verksamheten är direkt tagen från de ekonomiska idéer som styr upphandlingsivern. Desto billigare, desto bättre.
Självklart måste lokala Uppsalapolitiker som andra inse att kvalitet kostar och ansvaret ligger hos den som betalar!
Inte någon annanstans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
